SistaRubriken

Jag undrat och funderat nu lite på var egentligen jag känner mig hemma...

I dövvärlden finns ju vänner och där studerar jag, men riktigt hemma? Nja.. Jag njuter så mycket av musik och är uppväxt i ett hörande hem så att det inte riktigt är hemma.
I den hörande världen var det klart sedan länge att jag inte riktigt hör hemma, jag har släktingar och några vänner där men jag kommer aldrig kunna riktigt höra hemma där.
I kyrkans värld känner jag mig trygg och känner att där har jag riktigt en framtid - men samtidigt så känns det lite.. Jag sympatiserar väldigt mycket med HTB*-rörelsen och är själv faghag. Det sista har jag inte sagt till någon i kyrkans värld för det känns som en väldigt ostabil mark där, sen när jag förut frågade om HTBäktenskap och då skrattade de nervöst bort det. Även om jag inte tror att någon jag känner där känner något sorts avstånd från HBT-personer så är det tydligt att de inte vill riktigt prata om det.
Och i pride(HBT)-världen hör jag inte heller hemma, jag är ju straight även om faghag. Ses nog bara som en inkräktare från "utsidan".

Men vet ni ...
Jag hör hemma här.

I mig själv.
Jag är själv en värld, en helt unik person som det inte finns någon likadan av.


Jag hör hemma i mig själv och det är inte så illa.







Det är fullmåne ute ... YOOOOOUUUYYLL!!





*HBT - Homosexuella, Bisexuella, Transsexuella