SistaRubriken

Jag tänkte på idag varför jag har det här enorma problemet med IBSen och ångesten..
Jag får ångest och IBSen startar "varje" gång jag ska åka någonstans, spela roll om det är något välbekant eller alldeles nytt. Det har förvärrats väldigt mycket över bara ett år - skälet till varför det förvärrades för ett år sedan är uppenbart.

Det jag tänkte på varför det hela startade från början...

När jag var liten så var jag nästan praktiskt taget uppväxt i bilen, jag åkte väldigt mycket omkring i bilen så att åka buss var väldigt nytt och spännande för mig.
Men de första tillfällen som jag fick ont i magen, var när jag hade börjat rida (ja, det här var skälet till att jag slutade rida) och fick otroligt ont i magen varje gång jag skulle åka dit även om det snabbt gick över väl framme.

Men jag tror inte att det är stallet eller något liknande som påverkade mig för det gick alltid över när jag var väl framme där, och då tyckte jag att det var väldigt kul att vara där.

Dock .. så har jag värre erfarenheter av taxin.
Ni kanske vet om det eller inte, men jag blev väldigt mobbad i taxin. Det var väldigt svårt för mig för den som åkte i min taxi omvandlade sig dessutom från dag till dag beroende på h*s humör - ena dagen kunde h*n vara en "vän" och nästa dag vara den som förstörde hela dagen för en.
Det var flera som åkte i samma taxi som jag och som drabbades av det här.
Men jag vet att ända sedan dess så har jag haft det här magproblemet, och nyligen började ångesten också bli allt värre.

Jag vet inte varför eller om det påverkade mig mest (eller kanske det inte gjorde, jag vet inte) så att jag fått det här problemet men det kanske påverkade mig..

Därför undrar jag över hur "små" händelser kan komma att sätta igång stora jordskred under senare delar av livet..

Kan detta ha gjort att jag blivit lite mera av en eremit än den sociala människa jag egentligen är, både på grund av mobbingen och senare IBSen?
Kan detta ha gjort att jag omedvetet började frukta bilen och ledde till all denna oro som ledde till IBS och ångesten?

Ledsen hörru du som gjorde detta mot mig - men jag kommer nog aldrig att kunna förlåta dig.