Vila i frid människa
Ni kanske tycker att det här är rent fjäskande eller onödigt eller vad än ni kan tänkas säga för att jag inte kände Mona.
Men först vill jag säga att jag vet redan att jag inte kände henne - men jag känner ändå med alla vänner (både de som jag själv känner mer eller mindre och de som jag inte känner) som kände henne bättre än jag och främst hennes familj som drabbades hårt av ett öde som jag önskar ingen familj.
Det är alltid lika sorgligt när en människa har dött.
Ännu sorgligare när någon människa har varit så ledsen att man drivits till sitt slut - folk brukar säga att detta är fegt men jag tycker inte att det är fegt, jag tycker synd om dem och trots allt är döden något okänt som de kastar sig ut i.
Det är något fel på världen och samhället om människor ska känna sig så desperata och sorgsna till den gräns att de tar sina liv.
Jag har varit där och jag önskar att ingen människa ska behöva någonsin känna så. Men en sak vet jag - det är knappast vännernas eller familjens fel, det vågar jag slå vad om.
Pst.. Vad än bibeln/koranen/tanachen säger ... så tror jag att Gud älskar alla som tar sina liv minst lika mycket som de som dör i olyckor och av ålderdom. Och jag tror att h*n sörjer också samtidigt som han tar emot dem.
Vi alla är ju hans barn trots allt.
Vila i Frid Mona
Jag känner med er alla som sörjer henne
~~~
Visste ni ... var tredje dag tar en ung människa i Sverige sitt liv
~~~
:(
