Deppa inte ihop nu..!
Nä det ska jag inte!
Har ju lite positivt att berätta :)
Har slagit ett REKORD idag:
Jag lyckades köpa ihop alla julklappar idag och förut i veckan!! KLAR! Och det innan ens december börjat! :O
Högst förvånande för förut har jag alltid varit tvungen att panikshoppa i sista stunden, kanske den 23:e till och med ^^'
Mamma & pappa - Ett par böcker, en glaskula, ett par egengjorda målningar.
Syrran - En egengjord målning och en Elvisbok om katten Sonny (passar henne perfekt med humorn och katten xD)
Brorsan och hans fru - En egengjord målning och en dvdskiva med en brasa (med musik eller sprakande ljud från en brasa - finfin mysig kväll för dem! ;D)
Faster och mormor - varsin egengjord målning ... kanske borde fixa något mera :S
Brorsbarnen:
Jesper (12 år) - en affish där det står typ varning en spelare på gång (han är data-/tvspelfantast ... suck)
Michaela (10 år :') ) - vackra rosörhängen ^^
Josefin (ca 6 år..) - en vacker mörkrosa pärlhalsband :)
Fast ...
måste nu fixa målningarna, sex stycken att måla ... fast de är mycket, mycket små och med sina egna små, små staffli. Blir personligt och gulligt ^^
Plus så har jag bestämt mig att försöka med Rim det här året, har sett på en del sajter som har Rimstugan - där man kan få hjälp :D
OM NI HAR FÅTT IDÉER TILL NÅGOT RIM TILL NÅGOT AV PRESENTERNA HÄR - KOMMENTERA!!!! TACK! ^^
Tjoholahej!
VI skrivs!!!
Vad ska jag göra
Jag håller hoppet uppe om ett bra Liv.
- Sluta i Örebro och bo hemma igen, plugga i ett gymnasium här i Stockholm?
Jag trivs ju så bra i Virginska...
- Ta ett sabbatår och vänta till nästa år?
Men vad ska jag göra under tiden? Jobba på McD?!
- Återvända till Örebro och fortsätta träna där?
Utan några vänner? Och varje dag sjunka in i en sorts depression?
- Börja plugga på någon folkhögskola istället?
Var då?
Jag vet inte alls vad jag ska göra
Jag vet inte vad jag ska göra...
Mamma frågade idag mitt i en diskussion om Örebro
"Men vad vill du känna då?!"
Jag svarade
"Att jag lever."
Hon skrattade till men tystnade när jag sa
"Och jag känner inte det i Örebro."
...
JEERUSALEM!
... jag kan knappt tro det! Skrek till lite också! :D
JAG KOMMER, JERUSALEM..!!!
*lyckojubel*
jag får åka, jag får åka, jag får åka!! :D:D
*studsa omkring*
Jag kan inte tro det! :D:D
Och det bästa är att jag kommer känna någon i gruppen ..... *ler*
För Laith får också åka med!! :D
(Laith: Men då krävs förälders tillstånd för att följa med på resan. *jubel* Vi får gärna komma den 6 december för att det är ett möte om resan då. ^^)
weee...!!
Jag har drömt om att besöka Jerusalem..!!
Nu kan den drömmen bli sann...!
*jubel*
Jag är inte ensam, men samtidigt så är jag ensam
Minns ni att jag bad mina vänner om att de skulle stå ut med mig?
...
De få stod inte ut.
Kanske jag är dömd till att inte få vänner för en lång tid, bara korta perioder? Kanske jag är för unik så folk inte kan stå ut med mig längre perioder? Jag kan stå ut med det, men gud vad jag saknar efter nära vänner.
Jag får en massa stöd från de vuxna som följer mig och vill se till mitt bästa.
Men de i min ålder .... de är borta. Jag var rädd för det och hoppades att de skulle stanna trots allt, men kanske jag inte ansträngde mig tillräckligt mycket. Men de är i vilket fall som helst borta.
Jag har alltid varit för envis för mitt eget bästa, för mina vänners bästa. Ska jag ge upp min envishet och den stora delen som den ingår i min personlighet?
Jag är inte mobbad, jag är inte utfryst.
Jag är bortglömd.
Det är min namnsdag idag - Katarina.
Jerusalem, Israel
Uhoh!
Jeeeerusaalem!
... Jag kommer snart...! (kanske...)
Ps. Jag lade faktiskt ett gott ord för dig Laith!
De ska diskutera saken imorgon :D
Självmord - fegt? Nej!
OBS, denna text innebär inte att jag tycker att folk kan gå och ta självmord, dina nära och kära kommer att lida av det. Om du är självmordbenägen, gå till någon kunnig du litar extremt på och prata ut. Det hjälpte mig.
Massvis med människor säger att självmord är så fegt. Att man lastar över det till någon annan, att man gör sina närmaste ledsna (vilket är sant!) och så vidare.
Men hör ni...
Ärligt talat så är båda vägarna modiga.
Men vet ni också vad som är modigt? Det är att vara rädd men ändå våga utmana sin rädsla. Håll detta i minnet.
Inte ta livet av sig - Modigt.
Att våga gå vidare med livet, kämpa vidare tills man överlever (eller dör för den delen). Våga ta itu med de saker som gör en så deprimerad så att man vill ta självmord. Jaja, ni kan säkert rabbla upp flera saker...
Ta livet av sig - Modigt.
Vänta lite så ska ni få höra först! Om ni nu tänker på döden - visst blir ni rädda på det ena eller andra viset? För att ni inte vet vad som kommer hända sedan eller hur? Nu ska ni få en nyhet! Kom närmare ...
De självmordsbenägna vet inte heller vad som kommer hända sedan. De tar alltså det där steget över kanten där man inte vad som väntar dig sedan - mörker? ljus? eld? himmel? De tar steget och det är såklart att de är fulla av rädsla. Visst är det synd och skam att folk kan nu idag i detta samhälle känna sig så deprimerade och "sjuka" så att de drivs mot deras kant och tar steget över kanten?
Ni tycker väl att de dödligt sjuka är modiga som accepterar sina öden och väntar in döden trots sina rädslor? Påminner det inte er om de som tar självmord? De har visserligen ingen fysisk sjukdom som driver dem mot kanten, men de har likväl en sjukdom inne i själen som driver dem mot kanten.
Har ni tänkt på att kanske på grund av att de flesta människor idag tycker att det är fegt med självmord, så kanske många självmordsbenägna inte vågar gå till någon och prata om det. På grund av att det är så otänkbart och fegt i samhället att nästan ens bara tänka på det. Ta till er möjligheten att någon av era kära och nära kan möjligen ha sådana tankar och om h*n ber om hjälp eller bara ett öra, så sätt er ned och ta er tid...! Inse, de är sjuka djupt inne i själen och behöver hjälp. Inte att få höra att det är så himla fegt.
Om Du har förlorat någon släkting eller vän i självmord så beklagar jag det, samt beklagar att han/hon kände sig så driven till kanten så att h*n tog steget. Men det betyder absolut inte att det var ditt fel.
Så varför säger folk att det är så fegt att ta självmord? Om ni säger det för att uppmuntrade självmordsbenägna, att det är modigt att fortsätta med livet.
SÄG - det är modigt att våga fortsätta med livet!
SÄG INTE - det är fegt att ta självmord!
Det andra är bara hopplöst och fick mig (som självmordbenägen förr) bara känna mig taskig och feg. Man kämpar för fel sak då, det blir inte lika energiriskt som när de skulle kämpa för att våga fortsätta med livet.
KÄMPA för Livet,
Kämpa inte för att det är fegt att ta självmord
De måste vilja Leva för att orka kämpa, inte för att rädda sitt anseende och inte se ut som en fegis.
Vem vill se ut som en fegis?
//Miia S.
(PS! Det här betyder inte att jag är självmordbenägen, blev bara trött på alla som säger att det är så himla fegt att ta livet av sig.)
Massvis med människor säger att självmord är så fegt. Att man lastar över det till någon annan, att man gör sina närmaste ledsna (vilket är sant!) och så vidare.
Men hör ni...
Ärligt talat så är båda vägarna modiga.
Men vet ni också vad som är modigt? Det är att vara rädd men ändå våga utmana sin rädsla. Håll detta i minnet.
Inte ta livet av sig - Modigt.
Att våga gå vidare med livet, kämpa vidare tills man överlever (eller dör för den delen). Våga ta itu med de saker som gör en så deprimerad så att man vill ta självmord. Jaja, ni kan säkert rabbla upp flera saker...
Ta livet av sig - Modigt.
Vänta lite så ska ni få höra först! Om ni nu tänker på döden - visst blir ni rädda på det ena eller andra viset? För att ni inte vet vad som kommer hända sedan eller hur? Nu ska ni få en nyhet! Kom närmare ...
De självmordsbenägna vet inte heller vad som kommer hända sedan. De tar alltså det där steget över kanten där man inte vad som väntar dig sedan - mörker? ljus? eld? himmel? De tar steget och det är såklart att de är fulla av rädsla. Visst är det synd och skam att folk kan nu idag i detta samhälle känna sig så deprimerade och "sjuka" så att de drivs mot deras kant och tar steget över kanten?
Ni tycker väl att de dödligt sjuka är modiga som accepterar sina öden och väntar in döden trots sina rädslor? Påminner det inte er om de som tar självmord? De har visserligen ingen fysisk sjukdom som driver dem mot kanten, men de har likväl en sjukdom inne i själen som driver dem mot kanten.
Har ni tänkt på att kanske på grund av att de flesta människor idag tycker att det är fegt med självmord, så kanske många självmordsbenägna inte vågar gå till någon och prata om det. På grund av att det är så otänkbart och fegt i samhället att nästan ens bara tänka på det. Ta till er möjligheten att någon av era kära och nära kan möjligen ha sådana tankar och om h*n ber om hjälp eller bara ett öra, så sätt er ned och ta er tid...! Inse, de är sjuka djupt inne i själen och behöver hjälp. Inte att få höra att det är så himla fegt.
Om Du har förlorat någon släkting eller vän i självmord så beklagar jag det, samt beklagar att han/hon kände sig så driven till kanten så att h*n tog steget. Men det betyder absolut inte att det var ditt fel.
Så varför säger folk att det är så fegt att ta självmord? Om ni säger det för att uppmuntrade självmordsbenägna, att det är modigt att fortsätta med livet.
SÄG - det är modigt att våga fortsätta med livet!
SÄG INTE - det är fegt att ta självmord!
Det andra är bara hopplöst och fick mig (som självmordbenägen förr) bara känna mig taskig och feg. Man kämpar för fel sak då, det blir inte lika energiriskt som när de skulle kämpa för att våga fortsätta med livet.
KÄMPA för Livet,
Kämpa inte för att det är fegt att ta självmord
De måste vilja Leva för att orka kämpa, inte för att rädda sitt anseende och inte se ut som en fegis.
Vem vill se ut som en fegis?
//Miia S.
(PS! Det här betyder inte att jag är självmordbenägen, blev bara trött på alla som säger att det är så himla fegt att ta livet av sig.)
*snörvel* tårar av en reklamsnutt?
Nejdå, nejdå jag gråter inte ... Nära på.
Kanske ni har frågat er hur rörd man kan bli av en liten reklamsnutt?
Jag har svaret: MYCKET, blev nästan rörd till tårar av ett reklamsnutt som Björn Borg gjort. Är mycket imponerad av dem att de kunde göra ett sådant snutt utan att det blev sliskigt/snuskigt/larvigt. Bara ren pur vackerhet.
http://qstream-down.qbrick.com/05247/missions/loveforall/film/bjornborg_love_640x360.mov
SPOILERvarning! Här kommer avslöjande delar om reklamsnuttet så se på videon först
Så underbart vacker grafik och kameraställningar ... Plus musiken..! Perfekt förhöjning på de avgörande ställena.
Blev så underbart rörd av ... *torka bort något i ögonvrån* ... när tanten och de två äldre gubbarna jublade över paret. Riktigt jublade över deras skull. Det är sant, jag har aldrig sett någon äldre man eller kvinna riktigt glädja sig över ett homosexuellt par. Har ni det? Skriv till mig om ni har det! Isåfall är det mycket eller extremt sällsynt kan jag tro. Varför ska det vara så sällsynt?
Jag längtar innerligt till den dag då man faktiskt kan se videon slå in på riktigt. Det måste vara en underbar dag, då det blir rent officellt. Nu idag så bestämmer alla präster själva och en hel del bestämmer sig för att inte göra det.
*snyfta*
Jag såg just videons slut en gång till. Så, så underbart fint..!!
Vi skrivs, nu ska jag kika på den EN gång till *ler*
Dumpad vid matbordet
wee ... not!
Gick ensam hemåt och undrade, betyder jag ens något i denna stora värld? Världen innehåller flera miljarder människor, mer eller mindre. De stjärnorna där uppe, tusentals människor måste se upp på dem. Lilla jag är en av dem, och det finns säkert större, starkare människor som ser upp på stjärnorna.
Så varför skulle jag vara viktig?
Jag är bara en människa i mängden. Jag har mina planer för tillfället, men inte ens i dem är jag stor. Jag har aldrig behövt berömdhet men när jag nu stod där. Utan nära vänner, utan familj.
Ensam.
Hur kan jag påverka något?
Som en enda liten människa i världen den dag jag står utan vänner och familj - då har jag ingen att påverka, ingen att prata med, berätta mina tankar för. Vad meningslöst livet blir då...!
Vänner,
jag kan inte ändra på mig själv för att få vänner. Så jag ber er av rädsla att bli ensam att vara snälla och stå ut med mig och den jag är.
Annars blir det hela så meningslöst...!
Och jag insåg en annan sak idag
Hjälp, vad få vänner jag har! Jag är nöjd med få vänner, men om ni lämnar mig. Vem blir då kvar?
Lilla jag.
Jag behöver er
Lille Isak - Välkommen
Isak
♥♥♥
Född:
den 14 november 2008
Tid:
10:11
Vikt:
4090 gram
Längd:
53 cm
Kön:
Pojke
Mamma:
Therese
Pappa:
Staffan
Bostadsort:
Kallinge
Hälsning:
Efter många långa timmar hos den underbara personalen i Karlskrona fick Isak se dagens ljus!
Tack till alla!
AW! Vilken sötnos! ^^
Välkommen till familjen
Resa sommar-09
Åka till Jerusalem i Israel med en grupp?
GÄRNA!
(men kan jag?)
Gaaah, varför går det inte?
*DJUP suck*
Lär mig någon hur man lägger in en youtubevideo här direkt utan att länka till den?
Jag skulle tacka dig i åååratal!
Varmt välkommen du nya lilla människa
*så, så LYCKLIG*
JAG ÄR GAMMELMOSTER!
JAG ÄR GAMMELMOSTER!
I går (tror jag) föddes en pojke på över fyra kilo genom kejsarsnitt
Och han ska heta
ISAK
♥♥♥
Grattis mitt systerbarn Therese och Staffan
De förtjänar säkert deras barn
Och han ska heta
ISAK
♥♥♥
Grattis mitt systerbarn Therese och Staffan
De förtjänar säkert deras barn
(bilder ska komma)
Kom...!
Kom!
Kom!
Kom skyddsängel
Jag behöver dig
Dagens ros
Dagens ros går till ...
en god vän som lämnade små lappar utanför min dörr i morse
Tack E.!
Små tre post-it
Go girl!
Don't forget that you're special
Åka Buss? =)
Tänk er att hitta tre såna små post-it utanför er dörr på en morgon då ni ska försöka kämpa..
Såna vänner vill man ha eller hur? Det ville jag också ha. Alltid vill man ha det som redan finns framför ens näsa, öppna upp ögonen och ni inser att ni redan har allt som ni velat ha. Vem bryr sig om de kläder och saker som man vill ha, man borde inte bry sig om dem. När man har drömvännerna och drömsläktingarna, de man har är rena drömmen. Man behöver inga andra, för ofta så överväger de positiva sidorna över de negativa.
Till exempel min morsa - jojo hon kan vara extremt irriterande ... men också världens bästa morsa, såna är era morsor också kan jag tänka mig. Om de man känner inte hade negativa sidor - wow vilka intressanta personer ... not!
Min vän E. och jag bråkar ibland (eller rätt ofta kanske..), vi har båda våra negativa sidor men fan vilken intressant vänskap det skulle ha varit utan bråk ... jag har haft en sådan vänskap och jag lovar er att det är mycket mera osäkerhet i den vänskapen än i min vänskap med E..! Jag väljer en vänskap med små bråk i än en bråkfri vänskap.
Så .. E. - du är verkligen en god vän som finns där i gott och ont. Du säger verkligen vad du tycker och jag vet att du skulle kunna puffa/coacha mig tills jag blir galen (det har du redan gjort förr *ler*), för du bryr dig om mig.
Älskar dig min vän! ^^
Hm, ska nog skicka ett sms till min mamma nu också.
För säg hur mycket du tycker om och varför till de du älskar, för tänk om de skulle försvinna utan att veta vad du tycker om dem? Plus, hur mycket ansträngning kostar det dig att ge någon du älskar så mycket glädje? Det är glädje i sig att veta att de kommer glädja sig över det!
Men tillbaka till vad som hände idag ...
Jag skulle försöka kämpa idag och E. (plus morsan) tipsade mig att försöka först med bara en hållplats. Just one!
Och faktiskt ... ingen smärta! Inget illamående. Bara nervositet. Jag åkte en hållplats och gick av sedan. Jag gick sedan hemåt. Bara en och jag kände en liten nervositet, det här måste jag öva vidare på tills jag känner mig fullständigt trygg. Sedan kanske min otålighet hjälper mig att prova vidare till en hållplats till ... oj, jag som trodde att det här skulle kunna gå fort. Men så fel jag hade, det måste ta sin egen tid. Det är rätt tydligt.
Tittar just nu på Oprah som har Maria Shriver på besök. Hon skrev en bok om att bara vara sig själv (kort sagt) ... det här programmet får mig att tänka att uppskatta sig själv. De sa något om att man ofta säger att man bara är en nånting.
Men du är inte bara! Jag är inte bara en 16 årig tjej, jag är en 16 årig tjej.
Visst låter det bättre? Det känns också bättre. Uppskatta dig själv.
Jösses, man lär sig något nytt varje dag. Varje dag lär jag mig nu något nytt om mig själv och beteendet mot andra.
Och vet du vad som är det bästa?
Det kommer aldrig att ta slut! Du kommer lära dig något nytt varje dag och kommer inte att ha tråkigt då du lärt dig allting. För då måste du lära dig att du aldrig kan lära dig allt om dig själv. Visst är det spännande?!
Ahh... Visst är Livet ändå härligt? :)
Vi skrivs!
never, never, never give up
Så står det på ett vykort som jag sparat och satt upp här i mitt rum.
never
never
never
give
up
Förut tittade jag på den jämt utan att ens vara medveten om att den faktiskt påverkade mig. Att den påverkade mig upptäckte jag nyligen, jag tittade på den och blinkade förvånat till. Jag hade nästan gett upp insåg jag.
Jag hade inte ens vetat om det, men jag kände då på mig att jag hade nästan gett upp. Jag! Jag som aldrig ger upp.
Vid middagen idag så pratade jag lite om det med min goa vän E.
Hon och jag har gått på samma dagis, skola och nu bor på samma kollektiv, så det är inte så underligt att vi känner till det mesta om varandras personligheter - mest de mörka sidorna, hehe.
Ett minne hon berättade var att när vi var små och bråkade, vid de tillfällen jag hade fel så vägrade jag erkänna att jag hade fel även om vi båda visste det. Och jo, jag minns det själv (kom ihåg jag var bara ett barn..!). Utan jag brukade försöka hitta andra vägar så att jag hade rätt och bortförklarade en hel del, och jo även det mindes jag. Öhm..!
E. sa då att det är en sådan envis jäkel jag är!
Hon sade att jag brukade aldrig ge upp på det viset, utan att det finns alltid ett annat sätt, en annan väg.
Milda makter, det var ju sant! Även om jag kanske skulle bli utkickad från skolan nu så är min attityd att det finns ett annat sätt, det kan inte sluta olyckligt eller fel i mitt liv. På det viset är jag väl en obotlig optimist.
En liten rolig jämförelse som E. sa var att om jag skulle hamna i en häcklabyrint så finns det andra vägar.
Sant! De flesta kanske skulle följa vägen, men jag personligen skulle älska utmaningen att hitta en annan väg! E. sa lite olika roliga saker som man istället skulle kunna göra - krypa igenom, hugga ned häckarna, flyga över, gräva sig under ... osvosv.
Det är ju helt rätt om min personlighet!
Jag har alltid tänkt på det som en positiv fördel med min lathet, jag finner ofta andra vägar att göra saker på. Men tänk om det inte är lathet egentligen? Utan det är jag, en del av min personlighet.
Jag är inte den typen som ger upp!
E. sa också att det var viktigt att jag kom ihåg att en del vägar kunde försvinna med tiden, och att jag fick vara aktsam i de fallen. Som min gymnasietid, snart kan det vara för sent att börja plugga igen om jag väljer att vänta med det.
Sant, sant ...
E., du sa att du inte är en psykolog men du är MIN vänpsykolog! *ler*
Men ärligt talat ... jag var nära att ge upp
Fyskäms säger jag till mig själv, så tack.
Tack E.! ^^
Ibland är vänner den finaste gåva man kan få här i Livet
ICA, ICA mina drömmars mål!
Jag fattar inte det här ... ICA ligger ju fan jättenära men ändå så smärtade min mage till ordentligt nyss.
:'(
kommer fan aldrig att bli botad från det här ...
Ska upp ur sängen så får vi iallafall se lite senare, ska IVÄG någon gång idag! Det får bli dagens mål, att komma iväg någon gång!
Hörde du det mage? *klappa lilla magen*
Gaaah..!
Sitter här och skulle somna om jag blundade för länge ... zzz zzz.... (skönt.. |3 )
Skulle ha gett mig iväg till ICA vid halv nio men puttade på det tills hon nu är kvart i tolv ... ORKA! Är supertrött och dessutom känslig mage - blä! Men måste ge mig iväg åtminstone EN gång idag, ska rapportera sedan till sjuksköterskan för dagen.
Haha, det kanske låter lustigt men det är bra på sätt och vis så jag inte försöker luska ur mig ur det x)
(vilket skulle vara typiskt mig)
D'oh, fick ett mejl igår från prällen att jag skulle ha skrivit en liten notis till en tidning om en kyrkans dag nyligen ... öhm, glömde totalt bort det i den här röran.. Hoppas det inte blir en tom plats i tidningen tack vare mig :S
Nänu, batteriet håller ta slut till datorn så släp dig ut och sätt i kontakten, och sedan bär det av till ICA! Skärp dig nu lilla mage..!
Låt oss bedja att jag lyckas! >.<
Vi skrivs!
Namngalen...!!
Mina namn:
ANNA -
Anna kommer med stor sannolikhet från den grekiska formen av Hanna, och betyder nåd eller den benådade. Anna är bergsbrukets beskyddarinna.
Namnsdagen är den 9 december.
MATILDA -
Matilda (eller Mathilda) är ur tyskt ursprung och betyder styrka och strid. Namnet började användas i Sverige på 1600-talet.
KATARINA -
Katarina (med andra olika stavningssätt) har namnsdag den 25 november, vilken är den dag då Sankta Katarina av Alexandria firas. Namnet kommer ursprungligen från Grekland. Betydelsen är okänd men man har kopplat det till ordet katharos, vilket betyder ren eller kysk.
Källa: NamnWiki
De namn som jag gärna skulle ge till mina eventuella framtida barn:
ASKO -
(m) Men kunde inte hitta någon betydelse
MATTI -
(m) En finsk form av Mattias, vilket betyder Herrens gåva.
ZACH (ZACHARIAS) -
(m) Ur grekiskt och hebreiskt ursprung och betyder Herren har kommit ihåg.
ZIGGE (SEBASTIAN) -
(m) Grekiskt namn som betyder Den vördade.
SIXTEN -
(m) Fornsvenskt namn som betyder Segersten.
FELIX -
(m) Latinskt namn som betyder Den lycklige.
LOVE -
(m) Svenskt namn som kommer av Ludvig - forntyskt namn som betyder Berömd kämpe.
AIMO -
(m) Finsk-samiskt namn som betyder Duktig, förträfflig, viktig, äkta, ständig och luft.
JAANA -
(f) Ett finskt namn
ISA -
(f) Kommer av namn som Isabella (italienskt) och Lovisa (svensk form av Louise).
LIV -
(f) Fornnordiskt namn som betyder Värn och beskydd.
VIVA -
(f) Latinskt namn som betyder Den levande.
EIRA -
(f) Fornnordiskt namn som betyder Den lindrande.
AINA -
(f) Variant av det finska namnet Aino, vilket betyder den enda.
ALVI (ALVINA) -
(f) Kvinnoform av germanska Alvin.
Källa: www.namnboken.se
MMMM, vilka underbart fina vackra ovanliga namn!!!
Vi skrivs, nu mååååste jag sova! >.<'
ANNA -
Anna kommer med stor sannolikhet från den grekiska formen av Hanna, och betyder nåd eller den benådade. Anna är bergsbrukets beskyddarinna.
Namnsdagen är den 9 december.
MATILDA -
Matilda (eller Mathilda) är ur tyskt ursprung och betyder styrka och strid. Namnet började användas i Sverige på 1600-talet.
KATARINA -
Katarina (med andra olika stavningssätt) har namnsdag den 25 november, vilken är den dag då Sankta Katarina av Alexandria firas. Namnet kommer ursprungligen från Grekland. Betydelsen är okänd men man har kopplat det till ordet katharos, vilket betyder ren eller kysk.
Källa: NamnWiki
De namn som jag gärna skulle ge till mina eventuella framtida barn:
ASKO -
(m) Men kunde inte hitta någon betydelse
MATTI -
(m) En finsk form av Mattias, vilket betyder Herrens gåva.
ZACH (ZACHARIAS) -
(m) Ur grekiskt och hebreiskt ursprung och betyder Herren har kommit ihåg.
ZIGGE (SEBASTIAN) -
(m) Grekiskt namn som betyder Den vördade.
SIXTEN -
(m) Fornsvenskt namn som betyder Segersten.
FELIX -
(m) Latinskt namn som betyder Den lycklige.
LOVE -
(m) Svenskt namn som kommer av Ludvig - forntyskt namn som betyder Berömd kämpe.
AIMO -
(m) Finsk-samiskt namn som betyder Duktig, förträfflig, viktig, äkta, ständig och luft.
JAANA -
(f) Ett finskt namn
ISA -
(f) Kommer av namn som Isabella (italienskt) och Lovisa (svensk form av Louise).
LIV -
(f) Fornnordiskt namn som betyder Värn och beskydd.
VIVA -
(f) Latinskt namn som betyder Den levande.
EIRA -
(f) Fornnordiskt namn som betyder Den lindrande.
AINA -
(f) Variant av det finska namnet Aino, vilket betyder den enda.
ALVI (ALVINA) -
(f) Kvinnoform av germanska Alvin.
Källa: www.namnboken.se
MMMM, vilka underbart fina vackra ovanliga namn!!!
Vi skrivs, nu mååååste jag sova! >.<'
Ny header
En ny header här i bloggen, slet lite med att få den till rätt storlek ^^'
Så vad tycks?! :)
Närvaro
Det var ett tag sedan senast nu ...
Och det har hänt en hel del kan man väl säga
En del har frågat mig om hur mycket jag är borta från skolan, här får ni svaret:
Har fått omdöme för den här terminen från lärarna. Jo det var ett väldigt bra omdöme, berömmande och allt ...
Men dock visade sig att min närvaro på den här terminen var det sämsta någonsin för mig..!
Jag var tydligen borta 25 - 50 % av de flesta lektioner, allra mest från svenskan (har bara varit med 2,5 gånger av sju) och det beror bara på att det är den första kl 08:00 lektionen på måndagar...
Jag anmäler duktigt men det hjälper inte min närvaro precis. Suck, IG-varning på två ämnen ...
Det suger!
Dessutom att det inte är så mycket mitt fel suger ännu mera.
Vad har hänt med mig?
Jojo, jag tror att jag har till slut fått en aning på vad för magsjukdom jag har som gör att jag får så ont i magen och blir så illamående av ... Det är något som heter IBS, och det går bara att lindra symptomen, får hoppas att det växer bort med åldern.
Suck, suck blir så trött på det här efter tio år av samma sjukdom. Det verkar som om alla tror att jag ska kunna kämpa vidare fastän jag säger att jag börjar bli så trött på det här..! Dessutom verkar det vara en rejäl svacka nu som gör min mage känslig nästan jämt, därför så kom jag inte iväg till skolan de här veckorna. Så nu när man är uttråkad så är man sjukskriven i två veckor för att arbeta sig sakta framåt tills man kommer lite längre och längre på vägen.
Från och med i morgon till fredag ska jag åka till ICA fram och tillbaka, klockan halv nio och klockan tre. Det kanske verkar konstigt för er eller superlätt, men man ska börja smått och det var faktiskt lite nervöst för mig när sjuksköterskan sa det idag. Jo, jag träffade skolläkaren plus sjuksköterskan idag. Vi bestämde så. Nästa vecka är det dags på måndagen för att träffa rektorn och hela gnagargänget, många möten... Och veckan därpå är det dags för ett möte med skolläkaren igen..! Sedan får vi se .... jag vill verkligen inte bli utkastad från skolan..!
Vi får hoppas att det kan bara bli bättre..!!!
Vi skrivs!