SistaRubriken

Nu är jag här

.. >_> ... <_< ..



Njaaaa... Jag är fortfarande väldigt tveksam, jag vet inte >_<'


Jag vet ingenting ._.

Imorgon bär det av till Örebro för ett möte med rektorn och hela bunten på skolan.



Ingen lägenhet redo att hyra men om vi ska stanna där nere återstår att se...

Wish me good luck..!

-..-''

Nu får oturen vara snäll och lägga av! Det finns andra offer där ute i världen, nio miljoner bara i Sverige!

IBS ... Ångest ... och vad hände nu då? BORRELIA! Skitbra ... ._.

Jag fick en fästing i knävecket före midsommar det här året och inne i juli fick jag någon e-formad rodnad kring den. Jag var beredd ett långt tag efter den rodnaden att plötsligt få syn på en drake som följde efter mig..!

Varför? Tja, alla fantasy-nördar vet att Eragon hade ett e-format märke i handflatan som bevisade förhållandet mellan honom och hans drake ^^ fastän mitt märke var i knävecket så liknade det eragons märke väldigt mycket.. >_o

Tyvärr så fick jag aldrig syn på någon drake T_T
och märket försvann efter ett litet tag.

Dock så dök det plötsligt upp idag igen! Fast i en mycket mera ringformad rodnad. Så vi susade iväg till husläkarmottagningen och kvickt så sa läkaren att det var nog borrelia. Så nu käkar man penicillin också!

._. ...

Skitsnack hörru mister otur, när ska du ge upp elaking?!  -.- äääh, nu kan väl inget mer hända?




... Eller?

Vilken frestelse ._.

Äntligen fixade jag i förrigår en kod så att man kunde åtminstone spana in sina konton på nätet. Och gissa om vilken frestelse det var när jag fick se siffrorna på sparkontot - nu menar jag inte att skryta utan arv och alla pengar från spargrisarna har lagts in där. Men åter till frestelsen....


Underligt nog så brukar folk vänta med sådant tills de har blivit gamla och/eller pensionerade eller om de upptäckt någon dödlig sjukdom. Som om folk inte förstår att leva livet ut förrän de känner dödens andedräkt i nacken.

Jag säger inte att jag är en sådan som lever livet ut, snarare en sådan som hankar en genom livet och inte förrän det är för sent så inser man vad man har gjort.
För min del så skulle det behövas en rejäl knuff för att jag skulle börja leva rakt ut.

Men man kan ju drömma... Tömma sparkontot, köpa en biljett till något kryssningsfartyg som åker jorden runt!

Bara jag och min rygga...
Jorden ligger under mina fötter!

Jag har velat ett litet bra tag nu åka runt jorden och bo hos de svenska kyrkor som finns här och där på jorden. 

Dröm på lilla du ^^


Nåja, nåja.. Till frågestunden då! Bedöm min förvåning då jag fick se fler frågor än fem stycken! (tack du xD)

Här kommer frågorna och svaren: 

Om du inte hittar någonstans att bo, kan inte du tänka dig att bo i wasa tillfälligt? 
Egentligen inte - inget något elakt mot de som bor där! - för jag vill hellre bo direkt på ett ställe som jag kommer bo i hela året ut, det skulle kännas tryggare så.

Ska du börja om hela ettan ifall du kommer till örebro?
Nej faktiskt inte! Eller jag hoppas att jag slipper. Jag märkte att i engelska och svenska så var min nivå ganska högre än kursen. Så jag hoppas att kunna jobba ifatt ändå och ta rejäla extrakurser i matten ^^'' (för matten är ju en helt annan fråga xD)

Vad vill du jobba med i framtiden? Kyrkan?
Ja, jag tänkte mig något inom det området. Man har ju lite kontakter att utnyttja i det området och med tanke på att dövkyrkan är så liten i den världen så att hela Sverige känner varandra så kan man ju utnyttja kontakterna en hel del ;)

Men egentligen är mitt drömyrke författare såklart~<3 Med den saken återstår en del saker för att se...

Har du någon bra kontakt med någon i vår fd. klass?
Whoops, nu får du mig att skämmas ^^'
Egentligen inte ska jag väl vara ärlig.. Men å andra sidan så har jag knappt kontakt med NÅGON just nu.

Hur kommer det sig att "IBSen" kom mitt på teminen i höstas? Någon spc anledning?
Egentligen har jag länge haft IBS.. Längre än vad jag kan räkna ut ungefär. Men det slog tillbaka under hösten förra året - och misstankar ligger väl bakom att jag flyttade till Örebro och allting var så nytt. Så efter börjans spänning då jag började slappna av allt mer så dök reaktionen upp på all oro jag haft i början.
Min mage gillar inte nya saker ^^' Dum mage

Hur går det med Nic?
Whoops igen, nästan exakt samma svar som på frågan om kontakt med någon i fd klassen...

Ska du förresten gå samma linje i år? (ifall du får boende)
Ohyeah! Det har jag inte gett upp! ^^

Vad är IBS?
Ohmy.. det blir en svår fråga. För det är så olika för alla med IBS. Jag vill inte säga något fel nu så jag slog upp det i ett forum för de med IBS - där förklarade man att IBS är ett namn för funktionella tarmbesvär.
Alltså när det är funktionellt fel så syns organen helt normala ut men trots det så fungerar de fel.
Och så finns det olika sorter inom IBS:
(citat) "Förkortningar som används i IBS sammanhang: IBS-D = Diarré    IBS-C = Förstoppad 
IBS-A = De som har växlande besvär mellan D & C."

eh, ni kanske inte ville veta det sista XD så jag ska nog hoppa över vilken jag har ^^'

Men för min egen del så har IBSen lett till att jag får panikattacker och har (misstänker jag) paniksyndrom.
Så just nu är de det största problemet för mig, för det har blivit en ond cirkel - oro i magen leder till ångest som förvärrar oron i magen.. Eller tvärtom - ångest leder till oro i magen som förvärrar ångesten.


Men det finns väldigt många med IBS ska ni veta... Ca 20 % av den västländska befolkningen drabbas av IBS i olika grader!


Så var den frågestunden över!
Men hörni .. om ni har fler frågor - fega inte utan ställ dem bara! ^^

Kyaa!

Jag tänkte på idag varför jag har det här enorma problemet med IBSen och ångesten..
Jag får ångest och IBSen startar "varje" gång jag ska åka någonstans, spela roll om det är något välbekant eller alldeles nytt. Det har förvärrats väldigt mycket över bara ett år - skälet till varför det förvärrades för ett år sedan är uppenbart.

Det jag tänkte på varför det hela startade från början...

När jag var liten så var jag nästan praktiskt taget uppväxt i bilen, jag åkte väldigt mycket omkring i bilen så att åka buss var väldigt nytt och spännande för mig.
Men de första tillfällen som jag fick ont i magen, var när jag hade börjat rida (ja, det här var skälet till att jag slutade rida) och fick otroligt ont i magen varje gång jag skulle åka dit även om det snabbt gick över väl framme.

Men jag tror inte att det är stallet eller något liknande som påverkade mig för det gick alltid över när jag var väl framme där, och då tyckte jag att det var väldigt kul att vara där.

Dock .. så har jag värre erfarenheter av taxin.
Ni kanske vet om det eller inte, men jag blev väldigt mobbad i taxin. Det var väldigt svårt för mig för den som åkte i min taxi omvandlade sig dessutom från dag till dag beroende på h*s humör - ena dagen kunde h*n vara en "vän" och nästa dag vara den som förstörde hela dagen för en.
Det var flera som åkte i samma taxi som jag och som drabbades av det här.
Men jag vet att ända sedan dess så har jag haft det här magproblemet, och nyligen började ångesten också bli allt värre.

Jag vet inte varför eller om det påverkade mig mest (eller kanske det inte gjorde, jag vet inte) så att jag fått det här problemet men det kanske påverkade mig..

Därför undrar jag över hur "små" händelser kan komma att sätta igång stora jordskred under senare delar av livet..

Kan detta ha gjort att jag blivit lite mera av en eremit än den sociala människa jag egentligen är, både på grund av mobbingen och senare IBSen?
Kan detta ha gjort att jag omedvetet började frukta bilen och ledde till all denna oro som ledde till IBS och ångesten?

Ledsen hörru du som gjorde detta mot mig - men jag kommer nog aldrig att kunna förlåta dig.

Varför jag kallar den för "mini-mini"? Jag tror inte att det kommer komma in över fem frågor, jag skrattar när jag ens tänker så!

Varför en frågestund? Tjatja, jag har aldrig haft en och nåågon gång ska ni väl få chansen att få ställa vilken fråga som helst?

Vilka frågor är välkomna? Förutom de rent utav löjliga och/eller stötande så svarar jag på alla frågor! Ja, jag menar verkligen att jag ska svara så sanningsenligt jag kan!
T.o.m frågor om jag drömt om tjejer besvaras! (så att ni fattar vilket brett område ni kan ställa frågor om! xP)


... Jaja, jag är desperat - kom med frågor bara!
Och ja, samma person får ställa tusen frågor var ^^


(Appropå det förra inlägget, så att ni inte frågar om varför jag inte gillar wasa - jag har aldrig fått något gott intryck av wasa, jag är ledsen men jag vill helt enkelt inte bo där.)

Nu vill jag gärna säga något riktigt smart. Som får er att häpna och kaaanske kommentera...

Men tyvärr så måste jag göra er besvikna. Även om jag har just läst ut bara på en dag en pocket som heter "Flickan från ovan", vilken är förresten är värd att läsa! Det är ingen bok som man tröttnar på efter halva boken utan man läser gärna rakt igenom den. Så den är värd ett tips från mig ^^



Den handlar om en flicka som blev våldtagen och mördad, och nu sitter i himlen (eller vad än man vill kalla det) och ser på sin familj som försöker gå vidare och ser hur hennes mördare bor alldeles nära hennes familj...
Bra bok med ett par insikter som är värda att läsa boken för!

Nåväl, men det undanstökat så kan jag bara säga att morsan åkte till sommarstugan och syrran kommer hit över helgen... Ingen barnvakt direkt men kul att få sällskap :)

Jag kan väl passa på å nämna nu att syrran var nästan som en extramamma för mig när jag var liten. Näe det var inte på grund av att mamma hade inte så god tid för mig ... Utan min syrra studerade på en barn och fritids linje då morsan fick mig, så om kvällarna så var jag en försökskanin för min syrra... (nejdå, jag är helt frisk och har inga störingar från den tiden xD)  Inte undra på att hon är en proffsig dagisfröken nu för tiden efter ha provat på mig!

Jo, mina två syskon bodde hemma då min mamma och min pappa träffades och efter ett tag bodde ihop. Min pappa blev inte direkt en styvpappa eftersom mina syskon var rätt stora redan då även om de bodde i några få år hemma hos min pappa och mamma då jag fötts (men å andra sidan så föddes jag samma år som mina föräldrar gifte sig...).
Syrran flyttade som sagt snart ut men min brorsa dröjde kvar några par år till innan han flyttade också ut. Jag minns inte såklart så mycket av den tiden efter som jag var väl bara fyra eller något då de flyttade hemifrån.

Men det roligaste från den tiden är väl att det var min brorsa som lärde mig mitt ungefärliga första ord. Fast det var nog inte frivilligt.
Hur då? När min brorsa stack ut på fester och sånt på kvällarna så brukade han alltid rusa nedför trappan och ropa "Hejdå!" i farten. Tydligen av vittnesmål från min mamma så sa jag plötsligt en kväll efter brorsan rusat nedför trappan som vanligt något ord som liknade "Herrå". Inte direkt tydligt men jag försökte tydligen... Det visar hur vanligt det egentligen var att min brorsa rusade nedför trapppan om kvällarna ;)

jaja, kanske lite tjatigt men det är ett roligt minne! ^^


Som sagt så har syrran iallafall stått mig väldigt nära och hon satt barnvakt för mig många gånger, det var aldrig något problem för morsan att få någon barnvakt för mig ifall det behövdes. Min syrra gick faktiskt på teckenspråkskurser när de fick veta att jag var hörselskadad för att kunna prata med mig. Älskade syrra<3..
(även om hon som syster kan vara eeeenoooormt irriterande envis! Hon är envisare än MIG tillochmed! Har ni hört om någon mera envis än MIG?)

Ifall ni undrar hur det gick med syrrans och brorsans pappa så träffade han inte dem så ofta genom åren, han har inte ens träffat Josefine (den yngsta av brorsans tre barn) som ändå kallar ibland min pappa för farfar. Men han dog tyvärr i Januari i det här året av diabetes (hade ingen hos sig som kunde hjälpa ifall något hände).


Nåja..
Det var kanske inte något smart?

Eller ... Jag kan ju säga er att familjen är guld värd, även om ni säkert redan vet om det.



Ibland blir jag tillochmed för ett par sekunder livrädd när morsan åker iväg någonstans, tänk om det händer något? Men samtidigt vet man ju att man inte kan klamra sig fast vid familjen från att åka iväg någonstans, då kväver man dem.

Utan familj... Vad skulle man då vara? Utan någon som alltid står på ens sida, som är ens skyddsnät ifall man faller ned. Utan någon som skulle sörja en.
Vad skulle man isåfall vara?

Jag är nästan helt övertygad om att om min familj inte lärt mig om allt en respektfull person bör vara så skulle jag inte ha varit den jag är idag, snarare motsatsen - en mycket grymmare motsats.


Som ni säkert vet så har det varit mitt motto väldigt länge. Och för varje gång jag tänker på det så stämmer det alltmer och muntrar mig till att fortsätta med mitt liv även under djupa svackor, för allt som händer kommer att lära mig något nytt och göra mig till en annan människa - en bättre och en erfarenhet rikare människa.

Och utan min familj ... skulle jag ha varit den jag är idag? Knappast, det vågar jag säga 110% säkert.

Passa på och njut, man vet aldrig vad som kommer hända. Jag vet att min pappa kommer dö en vacker dag. Kanske om tio år eller t.o.m ett år ... Han har alltid varit en äldre pappa som jag varit väl medveten om att man kanske har bara en kort tid med honom..
Men jag vet också att det kan vara oerhört svårt, för jag har väldigt svårt att tänka mig att vara utan min mamma som är ett väldigt djupt stöd för mig just nu.

Därför när jag nu har erfarenhet av båda sakerna, med att ha en förälder som man är medveten om att h*n kommer dö någon gång och med en förälder som man inte kan tänka sig vara utan ...
Därför så tänker jag att man bör passa på NU, njut av tiden vid middagsbordet just nu.
Men få inte heller dåligt samvete om du bråkar med en av dem bara på grund av att du tänker att man slösar guldvärd tid.

.. Bara passa på, lev i nuet och njut!

Allt som händer senare, det kommer ... ta det lugnt tills dess och njut..!

För om du grämar dig över allt det nu .. då kommer du klaga över att du inte njöt av den tid då h*n fortfarande fanns kvar HÄR.


Hm, det är nog en av de vettigaste sakerna jag kan säga er ;) Hoppas att ni uppskattade åtminstone lite av det!

Blev plötsligt bara lite sur då man tänkte på att folk kanske såg på en som  en tråkmåns eller ensamstöring bara för att man inte lever som alla andra tonåringar.



Jag säger inte att just NI gör det (vad vet jag förresten, ni kanske gör det) men jag fick lust att förklara för mig .. Å vad annat är inte bloggen till för än att skriva ur sig..?

Nåväl, då kan ni få veta att jag är varken en tråkmåns eller en ensamstöring.

Jag tycker bara att man kan ha roligt utan att riskera livet eller stöka till det för andra människor. En del kanske retas eller gör något mot andra för att ha kul - jag tycker att man inte behöver göra så för att ha kul, främst för att jag själv inte skulle gilla det och därför gör inget sånt mot andra. Och man behöver verkligen inte supa eller något liknande för att ha kul, man kan ha minst lika kul som vid en kvälls kortspel.

Därav ser jag mig inte som en tråkmåns för jag tror faktiskt att jag inte är tråkig

Å ensamstöring då ... Nå, jag gillar att ibland vara ensam. Inget underligt med det - jag tror att de flesta människor vill nog vara ensamma ibland mer eller mindre. Och jag råkar vara en av dem som vill vara ensamma lite mer.

Det är helt underbart för mig att vandra ensam och det får mig alltid att uppskatta naturen som på nytt
och ger mig tid för frid

Men det betyder inte heller att jag inte uppskattar sällskap.
Jag älskar de vänner jag har och främst familjen och kan nog vara sällskapskelig om jag bara har lust x)


Jag festar inte, sorgligt så tror jag att det är mest på grund av att jag inte litar på alla tonåringar.
Något roligt i fyllan kan nog väldigt lätt bli något hemskt mot någon annan människa. Och jag har upplevt redan tillräckligt av att bli nedrackad/förnedrad av andra människor för att vilja uppleva det igen.

Om jag skulle festa så skulle det enbart vara med människor som jag litar oförbundligt på (som Malta 2008 ^^)


Nåja, jag är ju en rätt trevlig människa ändå eller? ;)


Så om jag säger att jag vill vara i fred ibland, så betyder det inte alttid att jag är ledsen eller arg även om jag brukar vilja vara ensam även då

Utan .. jag kanske vill vara helt enkelt i fred?

... inte -.- det bara reeegnar här idag. Jag och morsan som håller på med det lilla trädgårdslandet får pausa varannan dag för då regnar det!

.. fast min ena armbåge lovprisar gud för det. (värk,värk,värk)

Idag kom morbror och mina trois kusiner på besök! varav den yngsta är bara ett år yngre än mig.
Varje gång så förvånas jag över hur kul det egentligen kan bli med de snälla ena ^^ (hehe, johan fick min bloggadress så om du kollar hit nu - *vinka* hejhej!) Härligt!

Och imorgon kommer brorsan å anki med (också) trois brorsbarnen~<3 Häärligt! Bara över helgen :( men ska passa på å njuta för det skulle nog ändå bli jobbigt efter en vecka. Hjälp, om det hade varit mer än en helg så skulle jag åtminstone en gång låsa in mig i mitt rum för att få lite lugn och ro ^^''

Jaja, jag är lite av en eremit då!

Men det visste ni väl redan? ^^

Det kallar jag äkta eremit-anda! xD

Kyaa!

Och än har jag inte mött någon som trott sina ögon då de mött min pappa och fått veta att han är 80 år gammal. Han har alltid i mina ögon sett bättre ut än andra 80åringar jag sett!


Idag fick jag veta "hemligheten" bakom att han fortfarande är stark och i god hälsa för sin ålder. Fast det var smärtsamt...

För under gårdagen hjälpte jag till med att rensa hela grönsakslandet från ogräset som växte där och det är mera slitsamt än vad man tänker sig med tanke på hur svårt det är att hitta en bra ställning....
Och idag så hjälpte jag till med att kratta ihop gräs som pappa hade slagit med lie under gårdagen. Hur svettigt som helst och pulsen ökar faktiskt..! (iallafall för den otränade som jag) 
Sedan så fick jag för mig att testa köra gräsklipparen (inte traktorn utan den som man går fram med) och det gick bara några rundor innan jag började forsa svett och mina armar nästan darrade sedan. För det är svårt när det gäller kullar, stora eller små, och alla sabla träd.
Jag gav upp visserligen ganska snart och farsan fortsatte av bara farten och jag lovar att han får det att se lite lättare ut än vad det är.
Sedan så hjälpte man till med att plocka krusbär som sedan blev en god krusbärskräm.. Passade på att ta bort tistlar från det lilla trädgårdslandet (som vi SKA rensa någon gång i sommar..!)... and so on..

Så nu vet jag varför han ser ut att vara i bättre form än vanliga 80åringar - han har ju arbetat så ända sedan han var liten.

... så egentligen är svaret på dagens hälsoproblem detta: kör bara ut de jävlarna till någon bondgård där de får arbeta.

Kanske man ska börja med någon sorts sådant camp i framtiden och tjäna pengar på samma gång....
Om ni vill träna upp er så kom gärna hit om hösten eller sommaren! ^_^ Ett extra-erbjudande för er!


... Nu har jag ont av träningsvärk i ryggen, ljumskarna och sätesmusklerna efter gårdagen - jag undrar om inte mina armar drabbas imorgon också... Det får bli en vilodag!


Arma mig, bara inte åskan närmar sig hit också..!